Jag lämnar Spanien ett tag

 
Ja, så är det. En grå och regnig augusti-dag gjorde jag slut med mitt spanska jobb. Jag var i Sverige och hade tänkt igenom beslutet i flera veckor. Jag befann mig i en livskris och kände att enda sättet för mig att gå vidare är att göra något annat, så jag sa upp mig. 
 
För att ta det hela från början måste vi hoppa lite i tiden, till 2015. Det var året som jag flyttade jag till Spanien för att göra slut på distans och börja sambolivet. Kanske var det det dåliga jobbet, brist på kontext eller hemlängtan (var är ens hem?) som gjorde att jag aldrig kom till rätta. Efter läsårets slut sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb långt ut på vischan och hittade en fantastisk arbetsplats 5 minuters promenad hemifrån. Jag läste på universitetet och blev bättre på spanska. Men ändå var det något som skavde.
 
Jag fyllde mina flöden med bilder och drömmen om Sverige och hade svårt att förlika mig med sol varje dag. Någonstans under de här två åren tappade jag bort mig själv och gör man det är det svårt att "rycka upp sig". Vad jag ville var inte helt klart, men jag ville inte vara i Spanien och inte ha ett halvtidsjobb utan möjligheter och vara arbetslös om somrarna. Jag kände att jag gav upp så väldigt mycket för att vara i Sevilla, och villkoren höll inte längre.
 
Andrés stöttar mig i beslutet. Jag måste komma på vad jag vill och var jag vill bo, därför ska jag åka till Sverige ett tag och göra praktik. Har sökt en massa praktikplatser inom kommunikation i Stockholm. Det känns främmande att jobba i Sverige, att uppleva hösten och gå klädd i varma tröjor. Sommaren i Sverige gav mig tid att tänka, och det var vad jag behövde just då. Nu har vår lilla familj på tre varit hemma i snart en månad och det har varit skönt. Andrés jobbar, jag och Morris går på promenader och vi har det så himla bra tillsammans. Såklart tar det emot att lämna det här familjära, men var sak har sin tid, som jag brukar tänka.
 
Nu vet ni varför det har varit så tyst här.
 
Dagar | | 4 kommentarer |

Varma juni

 
Sen ett par veckor tillbaka har vi hållit oss runt 40°-strecket varje dag. Nätterna är långa och sömnlösa och dagarna ännu mer outhärdliga. En av de största nackdelarna med att bo i Sevilla är sommaren. Vanligen drar den inte igång på riktigt förrän i juli, men i år kom den tidigt. Det märks tydlig på jobbet. Kidsen stannar hemma för att föräldrarna inte orkar gå ut i värmen och lämna av dem på språkskolan.
 
På helgerna åker vi till kusten om vi kan. Annars stannar vi inomhus under AC:n och går bara ut för att rasta Morris. Stackarn. Honom har vi klippt ner helt så att han ska kunna svalka sig bättre. I juli åker vi båda till Sverige. 20° och regn känns helt okej just nu.
 
Dagar | Andalusien, Sevilla, sommar | | 2 kommentarer |

Säg hej till Morris!

I över ett års tid hade vi velat, ska vi eller ska vi inte skaffa en hund? En dag i mars bestämde vi oss och kontaktade ett hundhem. Några dagar senare åkte vi till hemmet för hemlösa hundar och hem kom vi med Morris. En två-årig mellanstor blandras. Han var så rädd och skakade under hela bilfärden hem. Pälsen var så tilltrasslad att han hade flera stora tovar som var omöjliga att borsta ur. Allt i vår lugna förort skrämde honom: ljudet från bussar, andra hundar, dörrar som stängdes. Det var en helt ny värld för honom, men snart klippte vi av honom den trassliga pälsen och sakta med säkert lärde han sig att lita på oss.
 
När vi hämtade hem Morris visste vi egentligen inte mycket om honom. Han var en gatuhund och fördes till hundhemmet i oktober förra året. På hundhemmet fick han chans att äta upp sig och lära sig vad mänsklig kontakt betyder. 
 
Nu två månader senare är han en helt annan hund. Han åker bil utan problem, tycker om att leka med andra hundar, och är snäll med alla, trots att han är lite skygg. Han älskar att bli borstad och gosad med och har redan lärt sig en del tricks. Välkommen till familjen, Morris. Vi är så glada att du är här.
 
Dagar | | 5 kommentarer |
Upp