Inte en vanlig tisdag

 
I morse slogs jag av nyheten att det har varit ytterligare en terrorattack i Europa. På en flygplats och tunnelbanestation i Bryssel. Kan bara föreställa mig paniken. Folk visste inte om de skulle springa ut eller gömma sig i lokalen för att ha störst chans att överleva. Skickade ett meddelande till en kompis som bor där för att se om hon är okej. Fruktansvärt tragiskt att det ska behöva vara såhär, och visst blir man skärrad.
 
Idag ska vi åka till en annan flygplats, Spanjoren och jag. Vi ska åka till Málaga och hämta upp min pappa som kommer och hälsar på. Älskar att lärare har ett redigt påsklov här i Spanien - en hel vecka!
Hoppas ni också får en bra tisdag!
 
Dagar | | En kommentar |

Spanjoren

Hej! Först vill jag tacka för era peppiga ord på det förra inlägget. Jag har tagit ett beslut som känns himla bra. Framtiden är ännu oviss, men jag berättar mer när jag kan. 
 
Nu ska vi prata lite om varför jag är här. När jag flyttade till Spanien i augusti var det inte för det varma klimatet eller i jakt på ett utlandsäventyr. Jag trivs fint i ett kallare klimat och jag har bott i fyra länder utöver Sverige, så jag har liksom redan gjort det där. Det som drog mig hit var Spanjoren.
Han är snart 27 år gammal och flygplansingenjör. Vi träffades 2009 när jag var på mitt första utlandsäventyr. Jag var 19 år gammal och pratade väldigt lite spanska. I veckorna var jag au pair och på helgerna träffade jag honom. Efter ett halvårs dejtande flyttade jag till Sverige och en helt ny stad. Vi bestämde oss för att fortsätta tillsammans, och de där helgdejterna blev till dagliga mejl och videosamtal.
 
När jag berättar för folk jag inte känner så bra att vi hade ett distansförhållande i fem och ett halvt år (med undantag för ett halvår när vi bodde under samma tak när jag var utbytesstudent) är det många som höjer på ögonbrynen och undrar hur? Hur gör man? Vill man så går det, säger jag. Så länge man har ett gemensamt mål och samma ambition att en dag leva på samma plats så kan man klara det.
 
Efter att ha levt våra liv på skilda håll i flera år, han i spanska Sevilla och jag på olika svenska orter, Norge, England och Tyskland, flyttade vi ihop i augusti. Det var ju planen, att när jag tar examen ska vi leva på samma plats. Nu bor vi i en förort till Sevilla på 80 kvadrat. På helgerna äter vi paella hos svärisarna och ibland åker vi på tur.
 
När "omställningen" (låt oss kalla det så) har varit svår har han alltid gjort sitt yttersta. Han dansar fram ett leende i köket när jag kommer hem klockan elva på kvällen. Lagar min middag när jag kommer sent så att jag slipper. Och kramar mig så länge jag behöver. Världens finaste person alltså. Och trots att det är tufft ibland är jag ändå glad att jag är här.
 
Dagar, Spanien | | 4 kommentarer |

Framtidskval

Hej.
 
På sistone har jag fyllt mina dagar med massor av jobb (att skriva omdömen och rätta prov för 50 elever tre tar himla massa tid), en del vila pga sjuk och tusen funderingar inför framtiden. I ärlighetens namn har flytten till Spanien varit en så omtumlande historia att jag knappt minns de första månderna. De är ett enda stort blurr av vaga fragment. Nu har vi redan inne i mars, skolåret är snart över och jag har en del beslut att fatta. Ska jag fortsätta på mitt jobb? Ett jobb som tar mycket (obetald) tid och som har påverkat min hälsa negativt. Ska jag leta efter något annat? Stanna kvar i Sevilla? Som ni förstår är det mycket som måste tänkas på, och kanske, kanske kan den där knuten i magen redas ut.
 
 
Dagar | | 6 kommentarer |
Upp