Att flytta för någon annan kan bli jävligt ensamt

 
 
Alla som har flyttat till en ny plats vet hur svårt det kan vara att bygga upp sitt liv från början. Man ska känna in sig, träffa folk och skapa sig en ny tillvaro. Men vad gör man när det man har inte är det man önskar?
 
Att börja om på nytt nio freakin' gånger i Sverige och utomlands under sex års tid är visserligen spännande, men också påfrestande. Att jämt behöva bygga upp ett socialt nätverk och vara den som tar initativ tar en himla massa energi. När jag flyttade till Spanien förra året prioriterade jag att komma in i jobbet och på arbetsplatsen, och den sociala biten hamnade i skymundan. Vi hade ett umgänge då. Några som vi träffade på helgerna, men på arbetsplaten blev det svårt att lära känna mina medarbetare. Vi var ju trots allt alla lärare på en språkskola utan raster och med personal spridd över fyra olika skolor. När jag började på mitt nya jobb kände jag mig direkt mycket mer hemma, men jag har fortfarande inte hittat samhörighet. Jag behöver min egen sociala kontext helt enkelt.
 
Hur skaffar man då det? Ett eget nätverk på en ny plats i ett nytt land? Jag har börjat engagera mig i professionella nätverk och skrivgrupper. Träffat andra engelsklärare, som kommer åka hem i juni och förmodligen inte komma tillbaka. Vilket känns okej just nu.
 
För sanningen är att jag vill vidare. Känner att jag inte passar in här. Vill ha en umgängeskrets och mer än ett deltidsjobb. För trots att jag har världens bästa sambo räcker det inte till. Att flytta för någon annan kan bli jävligt ensamt.
 
(Tack till alla som har varit in här och kikat den senaste tiden trots glest mellan inläggen. Har varit sjuk och pluggat varje dag, men nu är jag på banan igen.)
 
Dagar, Spanien | flytta för kärleken, flytta utomlands, inte passa in, partner i utlandet | |
#1 - - Anonym:

Oj, vad jag känner igen mig i orden om att flytta för någon annan kan bli så ensamt... Min sista flytt i Spanien efter 3 år i Madrid (där jag pluggade/bodde med min syster), 4 år i Bcn där jag bodde med min spanske kille flyttade vi pga av hans jobb till Cambrils, en liten fiskeby som borde vara en idyll, med långa stränder etc men jag var så depp hela det året och bestämde mig för att flytta hem till Sverige efter 8 år i spanien. Nu har jag bott åtta år i Sverige och tyvärr funkade bara vår relation när jag bodde i Spanien (vi var tillsammans i 11-12 år totalt) men jag var/är inte beredd på att ge upp så mycket, mina vänner, familj etc...

Ja, dina ord väckte visst många känslor och tankar.

Svar: Kan förstå hur det måste ha varit. Särskilt när man är på en plats som "ska" vara så himla drömmig så passar man själv inte in. Och spanjorerna har sällan ett intresse av att släppa in utlänningar. Hur blev det sen när du flyttade tillbaka till Sverige? Svår omställning?
dearsally

#2 - - Emma, Sol som sol?:

Många som saknar socialt nätverk börjar ju i föreningslivet, precis som du skriver. Eller går kurser. Eller skaffar barn! :)

Svar: Ja, det där med barn verkar vara en ingångsväg.
dearsally

#3 - - Michaela:

Älskade vän, du är en riktig kämpe! <3 Det finns inga fiffiga facebook-sidor för folk i samma/närliggande städer? Kramar

Svar: Tack för peppen. Det finns visst fb-grupper, men grejen är att de flesta bara stannar ett tag...
dearsally

#4 - - Bella:

Det som jag minns mest är att ingen var intresserad av mitt liv i Spanien, ingen orkade lyssna på mina "I Spanien..." Kändes som alla tror att leva i Spanien är en pensionärsdröm och man är på stranden hela dan, dricker drinkar och solar?!?

Sen flyttade jag hem till någonting, jag öppnade en egen klädbutik som var en av mina stora drömmar så....

Men jag kände mig utlandsvensk under många år, kanske fortfarande ibland i olika situationer. Det svåraste är väl att alla ens vänner har egna liv, nya vänner, har flyttat etc så även det kan bli ensam + då utan ens pojkvän....

Svar: Vad tråkigt. Klart att man pratar mycket om Spanien när det har varit ens liv de senaste åren. Tänker mig att en återanpassning kan bli svår, om vi nu skulle flytta till Sverige en dag. Bara en sån grej som vädret. Först störde det mig att solen sken varje dag, men nu har jag svårt att tänka mig flera gråmulna regniga dagar i sträck.
Tack för att du delar med dig.
dearsally

#5 - - Jenn - forever abroad:

Alltså åh :( Vet ju precis ungefär vad du menar. Men så märkligt att spanjorerna sällan vill släppa in utlänningar, är det så?!! Pratar du spanska förresten?
För mig känns det i alla fall bättre efter ett år här i Finland, men saknar att inte bara kunna åka hem till släkt/nära vänner på typ en söndagsfika eller kaffe eller vad som helst.

Svar: Jo, jag pratar spanska, men generellt tycks det vara svårt att "bryta" grupper. Folk känner varandra sen barnsben och umgås mest bara med varandra.

Skönt att det känns bättre! Förstår exakt vad du menar med närheten till släkt och vänner. Det blir ju inte samma sak.
dearsally

#6 - - Casa%20Annika:

Gud så rätt du har. Att flytta för någon annan kan bli väldigt ensamt! Det kommer nog din sambo också att förstå om ni flyttar till Sverige, gissningsvis. Då förstår han på riktigt vad du har lämnat. Man lämnar väldigt mycket vid en flytt till ett annat land, ibland för mycket.
Många gånger tänker jag att det hade varit så mycket enklare om J hade varit svensk, som jag. Fast å andra sidan kanske det inte hade varit bättre att bo i Sverige. Jga vet inte.
Kom och hälsa på! Vi har gästrum!

Svar: Det här med socialt skyddsnät är väl det jag saknar mest. Föräldraledighet är något jag inte vill ge upp när den tiden kommer. Arbetslösersättning för de månader jag inte jobbar hade varit skönt och funderar mycket på det här med pensionen... Såklart finns det massa bra grejer med Spanien också. Min åsikt är att Spanien fantastiskt att besöka, men inte fullt lika fantastiskt att bo i. Kanske är inte Sverige heller perfekt. Allt har ju för- och nackdelar och det tar såklart tid att vänja sig vid mörkret om vinterhalvåret, att inte vara "ute" lika mycket som här osv... Svårt det där.
Var faktiskt runt om Aracena i helgen! Det blev lite hastigt, men nästa gång får vi mötas upp. Trivs du bra där ute? Så fin natur <3
dearsally

#7 - - Tove:

"Min åsikt är att Spanien fantastiskt att besöka, men inte fullt lika fantastiskt att bo i."

Ja, jag håller med. Det är därför vi valt att bo och arbeta i Sverige där det är högre lön och bättre arbetsvillkor och sedan semestra i Spanien där det är billigare. Det blir helt enkelt billigare att göra så än tvärtom. Plus det där med föräldraförsäkringen osv då...

Men det är inte heller fantastiskt att bo i Sverige. Min sambo fick ett tips en gång av en chilenare här i Sverige och han sa att för att klara vintern måste man ha en hobby. Och förra vintern tog min sambo tag i det och gick några akvarellkurser som han tyckte mycket om.

Man är ute på ett annat sätt i Sverige än i Spanien - fler promenader i naturen och färre häng på uteserveringar. Det är också fint, men inte samma sak.

Jag förstår att det är svårt att bygga upp socialt umgänge. Kan du inte ge dig på några spanjorer som har samma intressen som du? Kanske via couchsurfing eller nåt? Fejjan? Det är alltid bra med folk som kommer att bo kvar och som inte ska tillbaka till sitt hemland snart.

Hoppas du hittar nån kompis! :)

Svar: Antar att inget alternativ är helt perfekt. Överallt finns för och nackdelar. Som det är nu har jag inte så mycket fritid pga mina studier kombinerat med jobbet, men kanske framöver :)
dearsally

Upp