Dear Sally

 

Tjugofem år. I ett par månader har jag redan presenterat mig som tjugofem år gammal. Inte för att ljuga, men kanske för att tjugofem klingar bättre än tjugofyra Det ligger en viss auktoritet i att uppfattas som tjugofem. Det är som att äntligen få gå med i vuxenklubben. Och jag ligger väl inte helt illa till med mina vuxenpoäng. Jag har egen lägenhet, sambo och en bil. Jag dricker inte kaffe, men visst slinker det ner en cappuccino ungefär två gånger om året.

 

När jag fyllde tjugofyra slutade jag känna mig som en tonåring. Jag kände att nu kommer alla andra vuxna att ta mig på allvar. Jag vet inte om det blev så, men jag har både drivit ett konstgalleri och varit lärare på en språkskola under mitt år som tjugofyraåring. Två jobb som kräver ganska mycket auktoritet.

 

Jag älskar min födelsedag. Det är den bästa dagen på hela året. Och pirret i magen började redan för ett par dagar sedan. På middag hos svärfamiljen fick jag en present. Helt oväntat och jag blev så himla glad! På posten har jag fått flera grattishälsningar från Sverige och ett spännande paket med provians från hemlandet. Tusen tack alla för att ni kom ihåg.

 

Ha en fin onsdag, hörrni! Önskar en nybliven tjugofemåring.