Dear Sally - Bakåtblickar

Bakåtblickar - Nordkap

I två sommarsäsonger arbetade jag i världens ände, där Europa slutar och där träd inte växer. Jag pratar förstås om Nordkap, i nordligaste Norge. Nordkap är egentligen en 300 m hög klippa, och egentligen inte alls Europas nordligaste punkt, men det är nästan lite hemligt. Den nordligast punkten ligger ett några kilometer bort, är svåråtkomlig och kräver timmar av vandring, men inte lika storslagen som Nordkapklippan. Varje juni flög jag (och många andra säsongsarbetare) i flera etapper till ön Mageröya. Det är en ödslig liten plats med några små byar, slitna hus och storslagen natur. Mitt första år, 2013 var jag tjugotvå år gammal och redo för ett utlandsäventyr. Jag bodde på ett slitet motell, omvandlat till säsongsboende, och delade rum med Stella som från början var en främling, men blev en nära vän. Hon var så cool , tyckte jag. Som tårarna rann den dagen hon åkte därifrån i augsti. Mitt första år jobbade jag i café. Jag stekte våfflor och sålde dyrt kaffe. Andra sommaren var bättre. Då hade jag lärt känna lite folk och bestämde mig för att bo med Anna. Hon är norsk och tre år yngre än mig. Jag lärde henne svenska och hon lärde mig en del norska. Vi jobbade ihop i souvenirbutiken, umgicks på fritiden och tröttnade aldrig på varandra. Det var sommaren 2014.

Här är Anna och jag. Den här dagen var jag så himla sugen på vandring och vi klättrade upp för en brand sluttning. Anna och vår spanska vän Pedro peppade mig att överkomma min höjdrädsla och till slut var vi på toppen.

Ibland när Hurtigrutten kom till Honningsvåg, den stora byn på ön, hoppade vi på så länge båten var i hamn. Här, på ett av alla fartyg, kan ni se ett stycke torrfisk - fisk som torkas och saltas.

Honningsvåg med sina slitna hus och fiskebåtar. Ganska fint ändå.

Mageröya är ju inte Svalbard, men visst känns det att man är långt norrut i världen. Nästa stop - Nordpolen. Faktiskt är det närmare dit än till den norska huvudstaden.

Ibland på kvällarna tog Anna och jag med oss kamerorna ut och fotade i midnattssolen.

Ett gäng stövlar som tappats i havet och fiskats upp för att återanvändas som krukor.

Somrarna i Norge var verkligen speciella för mig. Jag har fått uppleva världens friskaste havsluft, snöstorm i juli, renar som står rakt utanför dörren, vandra i fantastisk natur och träffat folk från världens alla hörn. Jag hade ett jobb jag gillade och var bra på. Framförallt levde jag i nuet. I år kommer jag inte åka dit, men kanske att jag återvänder någon gång i framtiden.